وَٱلۡعَٰدِيَٰتِ ضَبۡحٗا ﴿١﴾
SE de frustande stridshästarna!
بِسۡمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحۡمَٰنِ ٱلرَّحِيمِ
وَٱلۡعَٰدِيَٰتِ ضَبۡحٗا ﴿١﴾
SE de frustande stridshästarna!
فَٱلۡمُورِيَٰتِ قَدۡحٗا ﴿٢﴾
Se hur deras [hovar] slår upp gnistor
فَٱلۡمُغِيرَٰتِ صُبۡحٗا ﴿٣﴾
när de galopperar till anfall i den tidiga morgonen
فَأَثَرۡنَ بِهِۦ نَقۡعٗا ﴿٤﴾
[och] hur de river upp moln av damm
فَوَسَطۡنَ بِهِۦ جَمۡعًا ﴿٥﴾
när de stormar fram i stridsvimlet!
إِنَّ ٱلۡإِنسَٰنَ لِرَبِّهِۦ لَكَنُودٞ ﴿٦﴾
MÄNNISKAN är sannerligen djupt otacksam mot sin Herre -
وَإِنَّهُۥ عَلَىٰ ذَٰلِكَ لَشَهِيدٞ ﴿٧﴾
om detta vittnar hon själv -
وَإِنَّهُۥ لِحُبِّ ٱلۡخَيۡرِ لَشَدِيدٌ ﴿٨﴾
och visar sin kärlek till rikedom i ivern [att samla mer].
۞أَفَلَا يَعۡلَمُ إِذَا بُعۡثِرَ مَا فِي ٱلۡقُبُورِ ﴿٩﴾
Vet hon inte [att] då det som göms i gravarna strös omkring
وَحُصِّلَ مَا فِي ٱلصُّدُورِ ﴿١٠﴾
och det som människorna har dolt i sina hjärtan uppenbaras;
إِنَّ رَبَّهُم بِهِمۡ يَوۡمَئِذٖ لَّخَبِيرُۢ ﴿١١﴾
den Dagen [skall det bli uppenbart att] deras Herre var väl underrättad om dem.