quranm◉

Hizb 60

Range
from 90:1 to 114:6
Surahs covered
Översättning
213 Översättning

◉

90:1

لَآ أُقۡسِمُ بِهَٰذَا ٱلۡبَلَدِ ﴿1﴾

JAG kallar detta land att vittna -

90:2

وَأَنتَ حِلُّۢ بِهَٰذَا ٱلۡبَلَدِ ﴿2﴾

detta land där du är fri att bo -

90:3

وَوَالِدٖ وَمَا وَلَدَ ﴿3﴾

och Jag kallar människorna och deras avkomma!

90:4

لَقَدۡ خَلَقۡنَا ٱلۡإِنسَٰنَ فِي كَبَدٍ ﴿4﴾

Helt visst har Vi skapat människan för [ett liv av] slit, plågor och prövningar.

90:5

أَيَحۡسَبُ أَن لَّن يَقۡدِرَ عَلَيۡهِ أَحَدٞ ﴿5﴾

Tror hon att ingen skall få makt över henne

90:6

يَقُولُ أَهۡلَكۡتُ مَالٗا لُّبَدًا ﴿6﴾

Hon skryter: "Jag har förbrukat en förmögenhet!"

90:7

أَيَحۡسَبُ أَن لَّمۡ يَرَهُۥٓ أَحَدٌ ﴿7﴾

Tror hon kanske att ingen har sett henne?

90:8

أَلَمۡ نَجۡعَل لَّهُۥ عَيۡنَيۡنِ ﴿8﴾

Har Vi inte gett henne ögon,

90:9

وَلِسَانٗا وَشَفَتَيۡنِ ﴿9﴾

tunga och läppar,

90:10

وَهَدَيۡنَٰهُ ٱلنَّجۡدَيۡنِ ﴿10﴾

och visat henne de två huvudvägarna

90:11

فَلَا ٱقۡتَحَمَ ٱلۡعَقَبَةَ ﴿11﴾

Men hon gör sig ingen brådska att slå in på den väg som bär brant uppför.

90:12

وَمَآ أَدۡرَىٰكَ مَا ٱلۡعَقَبَةُ ﴿12﴾

Vad kan låta dig ana vad det innebär [att slå in på] den väg som bär brant uppför

90:13

فَكُّ رَقَبَةٍ ﴿13﴾

[Det innebär] att befria [en människa] från slaveri,

90:14

أَوۡ إِطۡعَٰمٞ فِي يَوۡمٖ ذِي مَسۡغَبَةٖ ﴿14﴾

eller att i hungerns tider föda

90:15

يَتِيمٗا ذَا مَقۡرَبَةٍ ﴿15﴾

en faderlös anförvant

90:16

أَوۡ مِسۡكِينٗا ذَا مَتۡرَبَةٖ ﴿16﴾

eller en människa som lider nöd.

90:17

ثُمَّ كَانَ مِنَ ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ وَتَوَاصَوۡاْ بِٱلصَّبۡرِ وَتَوَاصَوۡاْ بِٱلۡمَرۡحَمَةِ ﴿17﴾

[Det innebär] också att vara en av dem som tror och som uppmanar varandra att ha tålamod och uppmanar varandra att visa medkänsla [med de sämre lottade].

90:18

أُوْلَـٰٓئِكَ أَصۡحَٰبُ ٱلۡمَيۡمَنَةِ ﴿18﴾

Dessa är de rättfärdiga som hör till den högra sidan.

90:19

وَٱلَّذِينَ كَفَرُواْ بِـَٔايَٰتِنَا هُمۡ أَصۡحَٰبُ ٱلۡمَشۡـَٔمَةِ ﴿19﴾

Men de som envist framhärdar i att förneka Våra budskap är de orättfärdiga som hör till den vänstra sidan.

90:20

عَلَيۡهِمۡ نَارٞ مُّؤۡصَدَةُۢ ﴿20﴾

Eldens [lågor] skall sluta sig omkring dem från alla håll.

91:1

وَٱلشَّمۡسِ وَضُحَىٰهَا ﴿1﴾

VID SOLEN och dess [bländande] sken,

91:2

وَٱلۡقَمَرِ إِذَا تَلَىٰهَا ﴿2﴾

och vid månen, när den lånar dess ljus!

91:3

وَٱلنَّهَارِ إِذَا جَلَّىٰهَا ﴿3﴾

Vid dagen, när den gör [jorden] synlig,

91:4

وَٱلَّيۡلِ إِذَا يَغۡشَىٰهَا ﴿4﴾

och vid natten, när den sveper [världen] i mörker!

91:5

وَٱلسَّمَآءِ وَمَا بَنَىٰهَا ﴿5﴾

Vid himlen och Den som har rest dess [valv],

91:6

وَٱلۡأَرۡضِ وَمَا طَحَىٰهَا ﴿6﴾

och vid jorden och Den som har brett ut dess [yta]!

91:7

وَنَفۡسٖ وَمَا سَوَّىٰهَا ﴿7﴾

Vid människans väsen och Den som har format henne [med sikte på den uppgift som hon skall fylla],

91:8

فَأَلۡهَمَهَا فُجُورَهَا وَتَقۡوَىٰهَا ﴿8﴾

och nedlagt i henne både syndfullhet och gudsfruktan.

91:9

قَدۡ أَفۡلَحَ مَن زَكَّىٰهَا ﴿9﴾

Helt visst skall det gå den väl i händer som [i detta liv] strävar efter att rena [sin själ],

91:10

وَقَدۡ خَابَ مَن دَسَّىٰهَا ﴿10﴾

men den som begraver den [i synd och mörker] skall gå mot fördärvet.

91:11

كَذَّبَتۡ ثَمُودُ بِطَغۡوَىٰهَآ ﴿11﴾

I SITT trotsiga högmod förnekade [stammen] Thamud sanningen

91:12

إِذِ ٱنۢبَعَثَ أَشۡقَىٰهَا ﴿12﴾

och den uslaste bland dem störtade fram [för att utföra sin gemena handling],

91:13

فَقَالَ لَهُمۡ رَسُولُ ٱللَّهِ نَاقَةَ ٱللَّهِ وَسُقۡيَٰهَا ﴿13﴾

trots att Guds sändebud sade till dem: "[Detta är] Guds kamelsto; vattna henne [och låt henne inte komma till skada]!"

91:14

فَكَذَّبُوهُ فَعَقَرُوهَا فَدَمۡدَمَ عَلَيۡهِمۡ رَبُّهُم بِذَنۢبِهِمۡ فَسَوَّىٰهَا ﴿14﴾

Men de påstod att han ljög, och så slaktades kamelstoet på det grymma sättet - varpå deras Herre lät straffet drabba dem och förgjorde dem till sista man på grund av deras synd;

91:15

وَلَا يَخَافُ عُقۡبَٰهَا ﴿15﴾

ingen [av dem] fruktade nämligen följderna [av dådet].

92:1

وَٱلَّيۡلِ إِذَا يَغۡشَىٰ ﴿1﴾

VID NATTEN, när den höljer [jorden]

92:2

وَٱلنَّهَارِ إِذَا تَجَلَّىٰ ﴿2﴾

och vid dagen, när den träder fram i klarhet!

92:3

وَمَا خَلَقَ ٱلذَّكَرَ وَٱلۡأُنثَىٰٓ ﴿3﴾

Vid Den som har skapat man och kvinna!

92:4

إِنَّ سَعۡيَكُمۡ لَشَتَّىٰ ﴿4﴾

[Alla] strävar ni mot olika [mål]!

92:5

فَأَمَّا مَنۡ أَعۡطَىٰ وَٱتَّقَىٰ ﴿5﴾

För den som villigt ger [av sina ägodelar] och fruktar Gud

92:6

وَصَدَّقَ بِٱلۡحُسۡنَىٰ ﴿6﴾

och som tror på det högsta goda,

92:7

فَسَنُيَسِّرُهُۥ لِلۡيُسۡرَىٰ ﴿7﴾

skall Vi göra det lätt [att följa religionens bud].

92:8

وَأَمَّا مَنۢ بَخِلَ وَٱسۡتَغۡنَىٰ ﴿8﴾

Men den som håller hårt om penningpåsen och som [därför att han är rik] tror sig vara fri från allt beroende

92:9

وَكَذَّبَ بِٱلۡحُسۡنَىٰ ﴿9﴾

och som förnekar det högsta goda,

92:10

فَسَنُيَسِّرُهُۥ لِلۡعُسۡرَىٰ ﴿10﴾

[för honom] skall Vi göra det tungt och svårt. -

92:11

وَمَا يُغۡنِي عَنۡهُ مَالُهُۥٓ إِذَا تَرَدَّىٰٓ ﴿11﴾

Och vilken glädje har han av sin rikedom, när han störtar i fördärvet?

92:12

إِنَّ عَلَيۡنَا لَلۡهُدَىٰ ﴿12﴾

VÄGLEDNINGEN ankommer helt visst på Oss;

92:13

وَإِنَّ لَنَا لَلۡأٓخِرَةَ وَٱلۡأُولَىٰ ﴿13﴾

och Oss tillhör det kommande [livet] såväl som ert första [liv i denna värld].

92:14

فَأَنذَرۡتُكُمۡ نَارٗا تَلَظَّىٰ ﴿14﴾

Jag varnar er därför för en Eld som flammar högt,

92:15

لَا يَصۡلَىٰهَآ إِلَّا ٱلۡأَشۡقَى ﴿15﴾

där bara den uslaste skall brinna,

92:16

ٱلَّذِي كَذَّبَ وَتَوَلَّىٰ ﴿16﴾

den som ropar "Lögn!" och vänder sanningen ryggen.

92:17

وَسَيُجَنَّبُهَا ٱلۡأَتۡقَى ﴿17﴾

Men den gudfruktige skall föras långt bort från denna [Eld] -

92:18

ٱلَّذِي يُؤۡتِي مَالَهُۥ يَتَزَكَّىٰ ﴿18﴾

han som ger [av sina ägodelar] för att rena [sin själ],

92:19

وَمَا لِأَحَدٍ عِندَهُۥ مِن نِّعۡمَةٖ تُجۡزَىٰٓ ﴿19﴾

inte för att betala tillbaka tidigare mottagna förmåner

92:20

إِلَّا ٱبۡتِغَآءَ وَجۡهِ رَبِّهِ ٱلۡأَعۡلَىٰ ﴿20﴾

men av kärlek till sin Herre, den Högste.

92:21

وَلَسَوۡفَ يَرۡضَىٰ ﴿21﴾

Och han kommer förvisso att bli nöjd.

93:1

وَٱلضُّحَىٰ ﴿1﴾

VID DET klara morgonljuset

93:2

وَٱلَّيۡلِ إِذَا سَجَىٰ ﴿2﴾

och vid natten, när dess mörker tätnar!

93:3

مَا وَدَّعَكَ رَبُّكَ وَمَا قَلَىٰ ﴿3﴾

Din Herre har inte övergett dig och du har inte väckt Hans missnöje.

93:4

وَلَلۡأٓخِرَةُ خَيۡرٞ لَّكَ مِنَ ٱلۡأُولَىٰ ﴿4﴾

Det liv som ligger framför dig skall förvisso bli lättare än det som hittills varit!

93:5

وَلَسَوۡفَ يُعۡطِيكَ رَبُّكَ فَتَرۡضَىٰٓ ﴿5﴾

Och din Herre skall skänka dig [Sitt goda i överflöd] och du skall bli helt nöjd.

93:6

أَلَمۡ يَجِدۡكَ يَتِيمٗا فَـَٔاوَىٰ ﴿6﴾

Fann Han dig inte faderlös och gav dig ett hem?

93:7

وَوَجَدَكَ ضَآلّٗا فَهَدَىٰ ﴿7﴾

Och såg Han dig inte vilsen och vägledde dig

93:8

وَوَجَدَكَ عَآئِلٗا فَأَغۡنَىٰ ﴿8﴾

Och såg Han dig inte lida nöd och skänkte dig allt vad du behövde

93:9

فَأَمَّا ٱلۡيَتِيمَ فَلَا تَقۡهَرۡ ﴿9﴾

Var därför inte hård mot den faderlöse

93:10

وَأَمَّا ٱلسَّآئِلَ فَلَا تَنۡهَرۡ ﴿10﴾

och stöt inte bort tiggaren med barska ord.

93:11

وَأَمَّا بِنِعۡمَةِ رَبِّكَ فَحَدِّثۡ ﴿11﴾

Men berätta [för alla] om din Herres välgärningar!

94:1

أَلَمۡ نَشۡرَحۡ لَكَ صَدۡرَكَ ﴿1﴾

HAR VI inte öppnat ditt bröst

94:2

وَوَضَعۡنَا عَنكَ وِزۡرَكَ ﴿2﴾

och lyft av bördan

94:3

ٱلَّذِيٓ أَنقَضَ ظَهۡرَكَ ﴿3﴾

som tyngde din rygg?

94:4

وَرَفَعۡنَا لَكَ ذِكۡرَكَ ﴿4﴾

Och lagt ditt namn i var mans mun?

94:5

فَإِنَّ مَعَ ٱلۡعُسۡرِ يُسۡرًا ﴿5﴾

På prövningen följer lättnad!

94:6

إِنَّ مَعَ ٱلۡعُسۡرِ يُسۡرٗا ﴿6﴾

[Ja,] på prövningen följer lättnad!

94:7

فَإِذَا فَرَغۡتَ فَٱنصَبۡ ﴿7﴾

Stå upp, när du har fullgjort [din uppgift],

94:8

وَإِلَىٰ رَبِّكَ فَٱرۡغَب ﴿8﴾

och vänd dig med hela ditt hjärta [i bön] till din Herre.

95:1

وَٱلتِّينِ وَٱلزَّيۡتُونِ ﴿1﴾

VID FIKONTRÄDET och oliven

95:2

وَطُورِ سِينِينَ ﴿2﴾

och Sinai berg

95:3

وَهَٰذَا ٱلۡبَلَدِ ٱلۡأَمِينِ ﴿3﴾

och detta trygga land!

95:4

لَقَدۡ خَلَقۡنَا ٱلۡإِنسَٰنَ فِيٓ أَحۡسَنِ تَقۡوِيمٖ ﴿4﴾

Vi har sannerligen skapat människan i den bästa skepnad

95:5

ثُمَّ رَدَدۡنَٰهُ أَسۡفَلَ سَٰفِلِينَ ﴿5﴾

men därefter låtit henne sjunka lägre än de lägsta,

95:6

إِلَّا ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ وَعَمِلُواْ ٱلصَّـٰلِحَٰتِ فَلَهُمۡ أَجۡرٌ غَيۡرُ مَمۡنُونٖ ﴿6﴾

utom dem som tror och lever ett rättskaffens liv; ja, deras lön skall vara utan ände!

95:7

فَمَا يُكَذِّبُكَ بَعۡدُ بِٱلدِّينِ ﴿7﴾

Vad kan hädanefter förmå dig [människa] att påstå att förkunnelsen [om uppståndelse, räkenskap och dom] är lögn?

95:8

أَلَيۡسَ ٱللَّهُ بِأَحۡكَمِ ٱلۡحَٰكِمِينَ ﴿8﴾

Är inte Gud den visaste av domare?

96:1

ٱقۡرَأۡ بِٱسۡمِ رَبِّكَ ٱلَّذِي خَلَقَ ﴿1﴾

LÄS I din Herres namn, Han som har skapat -

96:2

خَلَقَ ٱلۡإِنسَٰنَ مِنۡ عَلَقٍ ﴿2﴾

skapat människan av en grodd som sätter sig fast!

96:3

ٱقۡرَأۡ وَرَبُّكَ ٱلۡأَكۡرَمُ ﴿3﴾

Läs! Din Herre är den Främste Givaren,

96:4

ٱلَّذِي عَلَّمَ بِٱلۡقَلَمِ ﴿4﴾

som har lärt [människan] pennans [bruk],

96:5

عَلَّمَ ٱلۡإِنسَٰنَ مَا لَمۡ يَعۡلَمۡ ﴿5﴾

lärt människan vad hon inte visste!

96:6

كَلَّآ إِنَّ ٱلۡإِنسَٰنَ لَيَطۡغَىٰٓ ﴿6﴾

Nej, människans högmod går verkligen över alla gränser

96:7

أَن رَّءَاهُ ٱسۡتَغۡنَىٰٓ ﴿7﴾

då hon tror sig vara fri från allt beroende; -

96:8

إِنَّ إِلَىٰ رَبِّكَ ٱلرُّجۡعَىٰٓ ﴿8﴾

till din Herre måste alla återvända.

96:9

أَرَءَيۡتَ ٱلَّذِي يَنۡهَىٰ ﴿9﴾

VAD ANSER du om den som vill hindra

96:10

عَبۡدًا إِذَا صَلَّىٰٓ ﴿10﴾

en [Guds] tjänare från att förrätta bön?

96:11

أَرَءَيۡتَ إِن كَانَ عَلَى ٱلۡهُدَىٰٓ ﴿11﴾

Följer han vägledningen

96:12

أَوۡ أَمَرَ بِٱلتَّقۡوَىٰٓ ﴿12﴾

eller anbefaller han gudsfruktan?

96:13

أَرَءَيۡتَ إِن كَذَّبَ وَتَوَلَّىٰٓ ﴿13﴾

Eller anser du att han [snarare] förnekar sanningen och vänder den ryggen?

96:14

أَلَمۡ يَعۡلَم بِأَنَّ ٱللَّهَ يَرَىٰ ﴿14﴾

Vet han inte att Gud ser [allt]

96:15

كَلَّا لَئِن لَّمۡ يَنتَهِ لَنَسۡفَعَۢا بِٱلنَّاصِيَةِ ﴿15﴾

Nej! Om han inte upphör [med detta] skall Vi helt visst gripa honom i luggen -

96:16

نَاصِيَةٖ كَٰذِبَةٍ خَاطِئَةٖ ﴿16﴾

luggen på hans lögnaktiga, syndiga [panna] -

96:17

فَلۡيَدۡعُ نَادِيَهُۥ ﴿17﴾

och låt honom då kalla på de äldstes råd;

96:18

سَنَدۡعُ ٱلزَّبَانِيَةَ ﴿18﴾

Vi skall kalla på helvetets änglavakt!

96:19

كَلَّا لَا تُطِعۡهُ وَٱسۡجُدۡۤ وَٱقۡتَرِب۩ ﴿19﴾

Nej [Profet]! Lyd honom inte, men fall ned i tillbedjan och sök komma [din Herre] nära!

97:1

إِنَّآ أَنزَلۡنَٰهُ فِي لَيۡلَةِ ٱلۡقَدۡرِ ﴿1﴾

SE, VI har uppenbarat denna [heliga Skrift] under Allmaktens Natt.

97:2

وَمَآ أَدۡرَىٰكَ مَا لَيۡلَةُ ٱلۡقَدۡرِ ﴿2﴾

Och vad kan låta dig förstå vad Allmaktens Natt betyder

97:3

لَيۡلَةُ ٱلۡقَدۡرِ خَيۡرٞ مِّنۡ أَلۡفِ شَهۡرٖ ﴿3﴾

Allmaktens Natt är mera värd än tusen månader;

97:4

تَنَزَّلُ ٱلۡمَلَـٰٓئِكَةُ وَٱلرُّوحُ فِيهَا بِإِذۡنِ رَبِّهِم مِّن كُلِّ أَمۡرٖ ﴿4﴾

då stiger änglarnas härskaror och Anden ned med sin Herres tillstånd för [att utföra] alla [Hans] uppdrag.

97:5

سَلَٰمٌ هِيَ حَتَّىٰ مَطۡلَعِ ٱلۡفَجۡرِ ﴿5﴾

Den [Natten andas] fred till dess dagen gryr!

98:1

لَمۡ يَكُنِ ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ مِنۡ أَهۡلِ ٱلۡكِتَٰبِ وَٱلۡمُشۡرِكِينَ مُنفَكِّينَ حَتَّىٰ تَأۡتِيَهُمُ ٱلۡبَيِّنَةُ ﴿1﴾

DE SOM framhärdar i att förneka sanningen, antingen de är efterföljare av äldre tiders uppenbarelser eller sådana som sätter gudar vid Guds sida, utestängdes inte [från Guds nåd] förrän det klara vittnesbördet hade nått dem -

98:2

رَسُولٞ مِّنَ ٱللَّهِ يَتۡلُواْ صُحُفٗا مُّطَهَّرَةٗ ﴿2﴾

ett sändebud från Gud, som framförde rena, oförvanskade budskap

98:3

فِيهَا كُتُبٞ قَيِّمَةٞ ﴿3﴾

med sanna, klara och evigt giltiga påbud.

98:4

وَمَا تَفَرَّقَ ٱلَّذِينَ أُوتُواْ ٱلۡكِتَٰبَ إِلَّا مِنۢ بَعۡدِ مَا جَآءَتۡهُمُ ٱلۡبَيِّنَةُ ﴿4﴾

De som i äldre tid fick ta emot uppenbarelser söndrades [i tron] först sedan de nåtts av detta klara vittnesbörd.

98:5

وَمَآ أُمِرُوٓاْ إِلَّا لِيَعۡبُدُواْ ٱللَّهَ مُخۡلِصِينَ لَهُ ٱلدِّينَ حُنَفَآءَ وَيُقِيمُواْ ٱلصَّلَوٰةَ وَيُؤۡتُواْ ٱلزَّكَوٰةَۚ وَذَٰلِكَ دِينُ ٱلۡقَيِّمَةِ ﴿5﴾

Men inga andra påbud gavs dem än att dyrka Gud med ren och uppriktig tro liksom de som i gångna tider sökte sanningen, och att förrätta bönen och att hjälpa de behövande. Detta är den sanna, i människans natur nedlagda religionens klara och evigt giltiga [påbud].

98:6

إِنَّ ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ مِنۡ أَهۡلِ ٱلۡكِتَٰبِ وَٱلۡمُشۡرِكِينَ فِي نَارِ جَهَنَّمَ خَٰلِدِينَ فِيهَآۚ أُوْلَـٰٓئِكَ هُمۡ شَرُّ ٱلۡبَرِيَّةِ ﴿6﴾

På dem som [trots detta] framhärdar i att förneka sanningen, antingen de är efterföljare av äldre tiders uppenbarelser eller sådana som sätter gudar vid Guds sida, väntar helvetets eld, och där skall de förbli till evig tid; de är de uslaste av alla skapade varelser.

98:7

إِنَّ ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ وَعَمِلُواْ ٱلصَّـٰلِحَٰتِ أُوْلَـٰٓئِكَ هُمۡ خَيۡرُ ٱلۡبَرِيَّةِ ﴿7﴾

Men de som tror och lever ett rättskaffens liv, de är de bästa av alla skapade varelser.

98:8

جَزَآؤُهُمۡ عِندَ رَبِّهِمۡ جَنَّـٰتُ عَدۡنٖ تَجۡرِي مِن تَحۡتِهَا ٱلۡأَنۡهَٰرُ خَٰلِدِينَ فِيهَآ أَبَدٗاۖ رَّضِيَ ٱللَّهُ عَنۡهُمۡ وَرَضُواْ عَنۡهُۚ ذَٰلِكَ لِمَنۡ خَشِيَ رَبَّهُۥ ﴿8﴾

Belöningen väntar hos deras Herre: Edens lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid. Gud är nöjd med dem och de är nöjda [där de njuter] Hans [gåvor]. Detta väntar dem som står i bävan inför sin Herre.

99:1

إِذَا زُلۡزِلَتِ ٱلۡأَرۡضُ زِلۡزَالَهَا ﴿1﴾

NÄR JORDEN skälver i sitt [sista] skalv

99:2

وَأَخۡرَجَتِ ٱلۡأَرۡضُ أَثۡقَالَهَا ﴿2﴾

och jorden kastar upp sina bördor

99:3

وَقَالَ ٱلۡإِنسَٰنُ مَا لَهَا ﴿3﴾

och människan ropar: "Vad har hänt med den?"

99:4

يَوۡمَئِذٖ تُحَدِّثُ أَخۡبَارَهَا ﴿4﴾

Den Dagen skall [jorden] berätta vad den har bevittnat [av människornas handlingar];

99:5

بِأَنَّ رَبَّكَ أَوۡحَىٰ لَهَا ﴿5﴾

det gör den på din Herres ingivelse.

99:6

يَوۡمَئِذٖ يَصۡدُرُ ٱلنَّاسُ أَشۡتَاتٗا لِّيُرَوۡاْ أَعۡمَٰلَهُمۡ ﴿6﴾

Den Dagen skall människorna stiga fram i spridda skaror för att se sina handlingar.

99:7

فَمَن يَعۡمَلۡ مِثۡقَالَ ذَرَّةٍ خَيۡرٗا يَرَهُۥ ﴿7﴾

Och den som har gjort så litet som ett stoftkorns vikt av gott skall se det,

99:8

وَمَن يَعۡمَلۡ مِثۡقَالَ ذَرَّةٖ شَرّٗا يَرَهُۥ ﴿8﴾

och den som har gjort så litet som ett stoftkorns vikt av ont skall se det.

100:1

وَٱلۡعَٰدِيَٰتِ ضَبۡحٗا ﴿1﴾

SE de frustande stridshästarna!

100:2

فَٱلۡمُورِيَٰتِ قَدۡحٗا ﴿2﴾

Se hur deras [hovar] slår upp gnistor

100:3

فَٱلۡمُغِيرَٰتِ صُبۡحٗا ﴿3﴾

när de galopperar till anfall i den tidiga morgonen

100:4

فَأَثَرۡنَ بِهِۦ نَقۡعٗا ﴿4﴾

[och] hur de river upp moln av damm

100:5

فَوَسَطۡنَ بِهِۦ جَمۡعًا ﴿5﴾

när de stormar fram i stridsvimlet!

100:6

إِنَّ ٱلۡإِنسَٰنَ لِرَبِّهِۦ لَكَنُودٞ ﴿6﴾

MÄNNISKAN är sannerligen djupt otacksam mot sin Herre -

100:7

وَإِنَّهُۥ عَلَىٰ ذَٰلِكَ لَشَهِيدٞ ﴿7﴾

om detta vittnar hon själv -

100:8

وَإِنَّهُۥ لِحُبِّ ٱلۡخَيۡرِ لَشَدِيدٌ ﴿8﴾

och visar sin kärlek till rikedom i ivern [att samla mer].

100:9

أَفَلَا يَعۡلَمُ إِذَا بُعۡثِرَ مَا فِي ٱلۡقُبُورِ ﴿9﴾

Vet hon inte [att] då det som göms i gravarna strös omkring

100:10

وَحُصِّلَ مَا فِي ٱلصُّدُورِ ﴿10﴾

och det som människorna har dolt i sina hjärtan uppenbaras;

100:11

إِنَّ رَبَّهُم بِهِمۡ يَوۡمَئِذٖ لَّخَبِيرُۢ ﴿11﴾

den Dagen [skall det bli uppenbart att] deras Herre var väl underrättad om dem.

101:1

ٱلۡقَارِعَةُ ﴿1﴾

[EN DAG skall ni höra] det dundrande slaget!

101:2

مَا ٱلۡقَارِعَةُ ﴿2﴾

Vad betyder det dundrande slaget

101:3

وَمَآ أَدۡرَىٰكَ مَا ٱلۡقَارِعَةُ ﴿3﴾

Vad kan låta dig förstå vad detta dundrande slag betyder

101:4

يَوۡمَ يَكُونُ ٱلنَّاسُ كَٱلۡفَرَاشِ ٱلۡمَبۡثُوثِ ﴿4﴾

[Det skall dåna] en Dag då människorna myllrar och svärmar som mott och mal,

101:5

وَتَكُونُ ٱلۡجِبَالُ كَٱلۡعِهۡنِ ٱلۡمَنفُوشِ ﴿5﴾

och då bergen [förvandlas] till högar av kardad ull.

101:6

فَأَمَّا مَن ثَقُلَتۡ مَوَٰزِينُهُۥ ﴿6﴾

Då skall den vars vågskål [med goda handlingar] väger tungt

101:7

فَهُوَ فِي عِيشَةٖ رَّاضِيَةٖ ﴿7﴾

gå till ett liv i lycksalighet,

101:8

وَأَمَّا مَنۡ خَفَّتۡ مَوَٰزِينُهُۥ ﴿8﴾

men den vars vågskål väger lätt

101:9

فَأُمُّهُۥ هَاوِيَةٞ ﴿9﴾

skall se sig innesluten i en avgrund.

101:10

وَمَآ أَدۡرَىٰكَ مَا هِيَهۡ ﴿10﴾

Och vad kan låta dig förstå vad denna [avgrund] betyder

101:11

نَارٌ حَامِيَةُۢ ﴿11﴾

En [famn av] het eld!

102:1

أَلۡهَىٰكُمُ ٱلتَّكَاثُرُ ﴿1﴾

NI FINNER ert nöje i att överglänsa varandra i rikedom och världsliga framgångar

102:2

حَتَّىٰ زُرۡتُمُ ٱلۡمَقَابِرَ ﴿2﴾

ända till dess ni står vid gravens rand.

102:3

كَلَّا سَوۡفَ تَعۡلَمُونَ ﴿3﴾

Ack nej! En dag skall ni få veta [ert misstag]!

102:4

ثُمَّ كَلَّا سَوۡفَ تَعۡلَمُونَ ﴿4﴾

Ja, en dag skall ni få veta [ert misstag]!

102:5

كَلَّا لَوۡ تَعۡلَمُونَ عِلۡمَ ٱلۡيَقِينِ ﴿5﴾

Ack, om ni visste det [nu] med full visshet...!

102:6

لَتَرَوُنَّ ٱلۡجَحِيمَ ﴿6﴾

Ja, ni skall få skåda helvetets eld!

102:7

ثُمَّ لَتَرَوُنَّهَا عَيۡنَ ٱلۡيَقِينِ ﴿7﴾

Era egna ögons vittnesbörd skall då ge er visshet,

102:8

ثُمَّ لَتُسۡـَٔلُنَّ يَوۡمَئِذٍ عَنِ ٱلنَّعِيمِ ﴿8﴾

och den Dagen skall ni ställas till svars för [vad ni gjorde av] det goda som skänktes er [i livet]!

103:1

وَٱلۡعَصۡرِ ﴿1﴾

VID DEN flyende tiden!

103:2

إِنَّ ٱلۡإِنسَٰنَ لَفِي خُسۡرٍ ﴿2﴾

Människan förbereder helt visst sin egen undergång,

103:3

إِلَّا ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ وَعَمِلُواْ ٱلصَّـٰلِحَٰتِ وَتَوَاصَوۡاْ بِٱلۡحَقِّ وَتَوَاصَوۡاْ بِٱلصَّبۡرِ ﴿3﴾

utom de som tror och lever ett rättskaffens liv och råder varandra [att hålla fast vid] sanningen och råder varandra [att bära motgång med] tålamod.

104:1

وَيۡلٞ لِّكُلِّ هُمَزَةٖ لُّمَزَةٍ ﴿1﴾

ILLA SKALL det gå den som försöker finna fel hos [andra] och baktalar dem!

104:2

ٱلَّذِي جَمَعَ مَالٗا وَعَدَّدَهُۥ ﴿2﴾

[Och] som samlar pengar på hög och [i stället för att göra gott] ägnar sig åt att räkna dem

104:3

يَحۡسَبُ أَنَّ مَالَهُۥٓ أَخۡلَدَهُۥ ﴿3﴾

i förhoppningen att hans rikedom skall ge honom evigt liv!

104:4

كَلَّاۖ لَيُنۢبَذَنَّ فِي ٱلۡحُطَمَةِ ﴿4﴾

Nej [han misstar sig]! Han kommer att kastas i Hutamah!

104:5

وَمَآ أَدۡرَىٰكَ مَا ٱلۡحُطَمَةُ ﴿5﴾

Och vad kan låta dig förstå vad Hutamah betyder

104:6

نَارُ ٱللَّهِ ٱلۡمُوقَدَةُ ﴿6﴾

[Det är] Guds eld,

104:7

ٱلَّتِي تَطَّلِعُ عَلَى ٱلۡأَفۡـِٔدَةِ ﴿7﴾

som skall blossa upp och tränga in i [syndarnas] hjärtan;

104:8

إِنَّهَا عَلَيۡهِم مُّؤۡصَدَةٞ ﴿8﴾

och sluta sig omkring dem

104:9

فِي عَمَدٖ مُّمَدَّدَةِۭ ﴿9﴾

i ändlösa kolonnader av eld!

105:1

أَلَمۡ تَرَ كَيۡفَ فَعَلَ رَبُّكَ بِأَصۡحَٰبِ ٱلۡفِيلِ ﴿1﴾

HAR DU inte sett hur din Herre gick till väga mot Elefantens armé?

105:2

أَلَمۡ يَجۡعَلۡ كَيۡدَهُمۡ فِي تَضۡلِيلٖ ﴿2﴾

Han gjorde deras krigslist om intet,

105:3

وَأَرۡسَلَ عَلَيۡهِمۡ طَيۡرًا أَبَابِيلَ ﴿3﴾

när Han sände mot dem svärm efter svärm av fåglar

105:4

تَرۡمِيهِم بِحِجَارَةٖ مِّن سِجِّيلٖ ﴿4﴾

som lät [ett regn av] stenar hagla över dem - Hans förutbestämda straff! -

105:5

فَجَعَلَهُمۡ كَعَصۡفٖ مَّأۡكُولِۭ ﴿5﴾

Och [där] lät Han dem [ligga utströdda] som de torra stråna på ett avmejat sädesfält.

106:1

لِإِيلَٰفِ قُرَيۡشٍ ﴿1﴾

SÅ ATT Quraysh kunde förbli enade och trygga,

106:2

إِۦلَٰفِهِمۡ رِحۡلَةَ ٱلشِّتَآءِ وَٱلصَّيۡفِ ﴿2﴾

enade och trygga vad gäller såväl deras vinter- som deras sommarfärder.

106:3

فَلۡيَعۡبُدُواْ رَبَّ هَٰذَا ٱلۡبَيۡتِ ﴿3﴾

Därför skall de tillbe Herren till denna Helgedom,

106:4

ٱلَّذِيٓ أَطۡعَمَهُم مِّن جُوعٖ وَءَامَنَهُم مِّنۡ خَوۡفِۭ ﴿4﴾

som har gett dem föda när hungersnöden hotade och trygghet när fruktan hade fått makt över deras [sinnen].

107:1

أَرَءَيۡتَ ٱلَّذِي يُكَذِّبُ بِٱلدِّينِ ﴿1﴾

VAD ANSER du om den [människa] som förnekar Domen?

107:2

فَذَٰلِكَ ٱلَّذِي يَدُعُّ ٱلۡيَتِيمَ ﴿2﴾

Det är samme man som motar undan den faderlöse

107:3

وَلَا يَحُضُّ عَلَىٰ طَعَامِ ٱلۡمِسۡكِينِ ﴿3﴾

och som inte uppmanar [någon] att ge dem som lider nöd att äta.

107:4

فَوَيۡلٞ لِّلۡمُصَلِّينَ ﴿4﴾

Det skall gå dem illa som ber

107:5

ٱلَّذِينَ هُمۡ عَن صَلَاتِهِمۡ سَاهُونَ ﴿5﴾

utan att deras hjärtan deltar i bönen,

107:6

ٱلَّذِينَ هُمۡ يُرَآءُونَ ﴿6﴾

de som vill ses [och berömmas]

107:7

وَيَمۡنَعُونَ ٱلۡمَاعُونَ ﴿7﴾

men som vägrar [sin medmänniska] även den minsta hjälp!

108:1

إِنَّآ أَعۡطَيۡنَٰكَ ٱلۡكَوۡثَرَ ﴿1﴾

VI HAR sannerligen gett dig det goda i överflöd!

108:2

فَصَلِّ لِرَبِّكَ وَٱنۡحَرۡ ﴿2﴾

Be därför till din Herre och förrätta [ditt] offer!

108:3

إِنَّ شَانِئَكَ هُوَ ٱلۡأَبۡتَرُ ﴿3﴾

Det är den som är full av hat mot dig, som är utestängd [från Guds nåd].

109:1

قُلۡ يَـٰٓأَيُّهَا ٱلۡكَٰفِرُونَ ﴿1﴾

SÄG: "Ni som förnekar sanningen!

109:2

لَآ أَعۡبُدُ مَا تَعۡبُدُونَ ﴿2﴾

Jag dyrkar inte vad ni dyrkar.

109:3

وَلَآ أَنتُمۡ عَٰبِدُونَ مَآ أَعۡبُدُ ﴿3﴾

Inte heller dyrkar ni vad jag dyrkar.

109:4

وَلَآ أَنَا۠ عَابِدٞ مَّا عَبَدتُّمۡ ﴿4﴾

Och jag kommer aldrig att dyrka vad ni dyrkar,

109:5

وَلَآ أَنتُمۡ عَٰبِدُونَ مَآ أَعۡبُدُ ﴿5﴾

och ni kommer heller aldrig att dyrka vad jag dyrkar.

109:6

لَكُمۡ دِينُكُمۡ وَلِيَ دِينِ ﴿6﴾

Ni har er tro - och jag har min tro!"

110:1

إِذَا جَآءَ نَصۡرُ ٱللَّهِ وَٱلۡفَتۡحُ ﴿1﴾

DÅ GUDS hjälp kommer med segern,

110:2

وَرَأَيۡتَ ٱلنَّاسَ يَدۡخُلُونَ فِي دِينِ ٱللَّهِ أَفۡوَاجٗا ﴿2﴾

och du ser människorna i oräkneliga skaror flocka sig till Guds religion,

110:3

فَسَبِّحۡ بِحَمۡدِ رَبِّكَ وَٱسۡتَغۡفِرۡهُۚ إِنَّهُۥ كَانَ تَوَّابَۢا ﴿3﴾

lova och prisa då din Herres namn och sök Hans förlåtelse! Han är alltid beredd att ta emot den [uppriktigt] ångerfulles ånger.

111:1

تَبَّتۡ يَدَآ أَبِي لَهَبٖ وَتَبَّ ﴿1﴾

MÅTTE Abu Lahab förgås! Ja, måtte han [hel och hållen] förgås!

111:2

مَآ أَغۡنَىٰ عَنۡهُ مَالُهُۥ وَمَا كَسَبَ ﴿2﴾

Vad hjälper honom [nu] hans rikedomar och allt vad han har förvärvat

111:3

سَيَصۡلَىٰ نَارٗا ذَاتَ لَهَبٖ ﴿3﴾

Han skall brinna i en Eld som blossar högt,

111:4

وَٱمۡرَأَتُهُۥ حَمَّالَةَ ٱلۡحَطَبِ ﴿4﴾

och hans hustru, alltid på språng med illvilligt skvaller och förtal,

111:5

فِي جِيدِهَا حَبۡلٞ مِّن مَّسَدِۭ ﴿5﴾

skall bära ett tvinnat rep om sin hals.

112:1

قُلۡ هُوَ ٱللَّهُ أَحَدٌ ﴿1﴾

SÄG: "Han är Gud - En,

112:2

ٱللَّهُ ٱلصَّمَدُ ﴿2﴾

Gud, den Evige, den av skapelsen Oberoende, av vilken alla beror.

112:3

لَمۡ يَلِدۡ وَلَمۡ يُولَدۡ ﴿3﴾

Han har inte avlat och inte blivit avlad,

112:4

وَلَمۡ يَكُن لَّهُۥ كُفُوًا أَحَدُۢ ﴿4﴾

och ingen finns som kan liknas vid Honom."

113:1

قُلۡ أَعُوذُ بِرَبِّ ٱلۡفَلَقِ ﴿1﴾

SÄG: "Jag söker skydd hos gryningens Herre,

113:2

مِن شَرِّ مَا خَلَقَ ﴿2﴾

mot det onda i det som Han har skapat,

113:3

وَمِن شَرِّ غَاسِقٍ إِذَا وَقَبَ ﴿3﴾

mot det onda i nattens tätnande mörker,

113:4

وَمِن شَرِّ ٱلنَّفَّـٰثَٰتِ فِي ٱلۡعُقَدِ ﴿4﴾

mot det onda från dem som blåser på knutar,

113:5

وَمِن شَرِّ حَاسِدٍ إِذَا حَسَدَ ﴿5﴾

och mot det onda i avunden från den som avundas."

114:1

قُلۡ أَعُوذُ بِرَبِّ ٱلنَّاسِ ﴿1﴾

SÄG: "Jag söker skydd hos människornas Herre,

114:2

مَلِكِ ٱلنَّاسِ ﴿2﴾

människornas Konung,

114:3

إِلَٰهِ ٱلنَّاسِ ﴿3﴾

människornas Gud,

114:4

مِن شَرِّ ٱلۡوَسۡوَاسِ ٱلۡخَنَّاسِ ﴿4﴾

mot det onda som den förrädiske frestaren

114:5

ٱلَّذِي يُوَسۡوِسُ فِي صُدُورِ ٱلنَّاسِ ﴿5﴾

viskar i människornas hjärtan,

114:6

مِنَ ٱلۡجِنَّةِ وَٱلنَّاسِ ﴿6﴾

[viskar] genom [onda] osynliga väsen och [deras likar bland] människorna."