وَٱلضُّحَىٰ ﴿١﴾
VID DET klara morgonljuset
288 Vers · Ämnen · sv
وَٱلضُّحَىٰ ﴿١﴾
VID DET klara morgonljuset
وَٱلَّيۡلِ إِذَا سَجَىٰ ﴿٢﴾
och vid natten, när dess mörker tätnar!
مَا وَدَّعَكَ رَبُّكَ وَمَا قَلَىٰ ﴿٣﴾
Din Herre har inte övergett dig och du har inte väckt Hans missnöje.
وَلَلۡأٓخِرَةُ خَيۡرٞ لَّكَ مِنَ ٱلۡأُولَىٰ ﴿٤﴾
Det liv som ligger framför dig skall förvisso bli lättare än det som hittills varit!
وَلَسَوۡفَ يُعۡطِيكَ رَبُّكَ فَتَرۡضَىٰٓ ﴿٥﴾
Och din Herre skall skänka dig [Sitt goda i överflöd] och du skall bli helt nöjd.
أَلَمۡ يَجِدۡكَ يَتِيمٗا فَـَٔاوَىٰ ﴿٦﴾
Fann Han dig inte faderlös och gav dig ett hem?
وَوَجَدَكَ ضَآلّٗا فَهَدَىٰ ﴿٧﴾
Och såg Han dig inte vilsen och vägledde dig
وَوَجَدَكَ عَآئِلٗا فَأَغۡنَىٰ ﴿٨﴾
Och såg Han dig inte lida nöd och skänkte dig allt vad du behövde
فَأَمَّا ٱلۡيَتِيمَ فَلَا تَقۡهَرۡ ﴿٩﴾
Var därför inte hård mot den faderlöse
وَأَمَّا ٱلسَّآئِلَ فَلَا تَنۡهَرۡ ﴿١٠﴾
och stöt inte bort tiggaren med barska ord.
وَأَمَّا بِنِعۡمَةِ رَبِّكَ فَحَدِّثۡ ﴿١١﴾
Men berätta [för alla] om din Herres välgärningar!
وَيۡلٞ لِّكُلِّ هُمَزَةٖ لُّمَزَةٍ ﴿١﴾
ILLA SKALL det gå den som försöker finna fel hos [andra] och baktalar dem!
إِنَّآ أَعۡطَيۡنَٰكَ ٱلۡكَوۡثَرَ ﴿١﴾
VI HAR sannerligen gett dig det goda i överflöd!
فَصَلِّ لِرَبِّكَ وَٱنۡحَرۡ ﴿٢﴾
Be därför till din Herre och förrätta [ditt] offer!
إِنَّ شَانِئَكَ هُوَ ٱلۡأَبۡتَرُ ﴿٣﴾
Det är den som är full av hat mot dig, som är utestängd [från Guds nåd].
إِذَا جَآءَ نَصۡرُ ٱللَّهِ وَٱلۡفَتۡحُ ﴿١﴾
DÅ GUDS hjälp kommer med segern,
وَرَأَيۡتَ ٱلنَّاسَ يَدۡخُلُونَ فِي دِينِ ٱللَّهِ أَفۡوَاجٗا ﴿٢﴾
och du ser människorna i oräkneliga skaror flocka sig till Guds religion,
فَسَبِّحۡ بِحَمۡدِ رَبِّكَ وَٱسۡتَغۡفِرۡهُۚ إِنَّهُۥ كَانَ تَوَّابَۢا ﴿٣﴾
lova och prisa då din Herres namn och sök Hans förlåtelse! Han är alltid beredd att ta emot den [uppriktigt] ångerfulles ånger.
تَبَّتۡ يَدَآ أَبِي لَهَبٖ وَتَبَّ ﴿١﴾
MÅTTE Abu Lahab förgås! Ja, måtte han [hel och hållen] förgås!
مَآ أَغۡنَىٰ عَنۡهُ مَالُهُۥ وَمَا كَسَبَ ﴿٢﴾
Vad hjälper honom [nu] hans rikedomar och allt vad han har förvärvat
سَيَصۡلَىٰ نَارٗا ذَاتَ لَهَبٖ ﴿٣﴾
Han skall brinna i en Eld som blossar högt,
وَٱمۡرَأَتُهُۥ حَمَّالَةَ ٱلۡحَطَبِ ﴿٤﴾
och hans hustru, alltid på språng med illvilligt skvaller och förtal,
فِي جِيدِهَا حَبۡلٞ مِّن مَّسَدِۭ ﴿٥﴾
skall bära ett tvinnat rep om sin hals.
قُلۡ هُوَ ٱللَّهُ أَحَدٌ ﴿١﴾
SÄG: "Han är Gud - En,
ٱللَّهُ ٱلصَّمَدُ ﴿٢﴾
Gud, den Evige, den av skapelsen Oberoende, av vilken alla beror.
لَمۡ يَلِدۡ وَلَمۡ يُولَدۡ ﴿٣﴾
Han har inte avlat och inte blivit avlad,
وَلَمۡ يَكُن لَّهُۥ كُفُوًا أَحَدُۢ ﴿٤﴾
och ingen finns som kan liknas vid Honom."
قُلۡ أَعُوذُ بِرَبِّ ٱلۡفَلَقِ ﴿١﴾
SÄG: "Jag söker skydd hos gryningens Herre,
مِن شَرِّ مَا خَلَقَ ﴿٢﴾
mot det onda i det som Han har skapat,
وَمِن شَرِّ غَاسِقٍ إِذَا وَقَبَ ﴿٣﴾
mot det onda i nattens tätnande mörker,
وَمِن شَرِّ ٱلنَّفَّـٰثَٰتِ فِي ٱلۡعُقَدِ ﴿٤﴾
mot det onda från dem som blåser på knutar,
وَمِن شَرِّ حَاسِدٍ إِذَا حَسَدَ ﴿٥﴾
och mot det onda i avunden från den som avundas."
قُلۡ أَعُوذُ بِرَبِّ ٱلنَّاسِ ﴿١﴾
SÄG: "Jag söker skydd hos människornas Herre,
مَلِكِ ٱلنَّاسِ ﴿٢﴾
människornas Konung,
إِلَٰهِ ٱلنَّاسِ ﴿٣﴾
människornas Gud,
مِن شَرِّ ٱلۡوَسۡوَاسِ ٱلۡخَنَّاسِ ﴿٤﴾
mot det onda som den förrädiske frestaren
ٱلَّذِي يُوَسۡوِسُ فِي صُدُورِ ٱلنَّاسِ ﴿٥﴾
viskar i människornas hjärtan,
مِنَ ٱلۡجِنَّةِ وَٱلنَّاسِ ﴿٦﴾
[viskar] genom [onda] osynliga väsen och [deras likar bland] människorna."